Rossö

Rossö som hummercentrum

Rossö som hummercentrum På Rossö har man alltid levt med ett ben i havet och ett i land: fiske, småbruk, båtbyggeri, tunnbinderi. På båda sidor av sundet fanns sillsalterier. Men den stora affären för Rossö blev hummern. Långesand var på 1920-talet tillsammans med Smögen hummerhandelns hjärta. Här fanns några av de första telefonerna i Bohuslän. Det krävdes snabba kontakter med kunderna som fanns från Malmö upp till Luleå. Svensk hummer förekom visserligen på de fina borden i Holland, Skottland och England redan på 1500-talet, men var länge vardagsmat för människor på kusten. När 1700-talets stora sillperiod upphörde 1809 tvingades fiskarbefolkningen hitta nya försörjningsvägar. Många gjorde tinor och hummerfångsterna ökade. Vid mitten av 1800-talet blev den på allvar lyxvara i storstäderna. De flesta här i trakten var involverade i hummerfisket. Varje uppköpare hade sina leverantörer som fanns i Bohuslän, på Hvaler i Norge och ända borta i Stavanger. Fångsterna samlades i sumpar som tidvis fyllde hela Rossösundet, över 500 stycken, vardera med cirka 200 humrar. På ett skär står ännu en av kranarna man lyfte upp sumparna med. När det var dags gick man ned för att ”breggle”, håva upp hummern. Ett hårt jobb när sumparna var täckta med is och snö. Och risken fanns att man fick ett nyp eller blev av med ett finger, speciellt om man lamslagit humrarna genom att sticka ett vasst verktyg i greppmuskeln och därvid kanske missat någon. Då var det bättre att låsa klorna med segelgarn eller gummiband. Cykelslangar klippta på tvären fungerade bra. Rekordhummern vägde över fem kilo. Den var femtio år gammal! I Överby fanns järnvägsstation. Hummern levererades i levande tillstånd per tåg. Nedbäddade i trälådor med is, tidningspapper och träull klarade de sig upp till fyra dagar. Det lagrades hummer i sundet till 1990 men storhetstiden var över i mitten av 1960-talet.